En syn om hur Jesus söker de troende som kommit bort från församlingsgemenskapen.

För några dagar sedan fick jag del av följande syn, som jag vill dela med mig av till dig som läser denna blogg. Ni vet att allt profetiskt tal skall prövas, (se de 2 tidigare, men även kommande inlägg som berör detta) och så även denna syn, men jag tror att det är precis Guds hjärta för sitt folk i vår tid som uppenbaras i denna syn:

Under min bönestund kom jag i anden, och jag fick se den gode herden, Jesus själv, leda fårhjorden, som är Guds församling framåt. Plötsligt stannade Han upp, och tittade ut över hjorden, och jag förstod att Han ville se om alla fåren var med. Efter ett tag förstod jag att något av fåren saknades, och Herren kallade på väktarna, som är de änglar som är satta att vaka över hjorden, och efter att de mottagit instruktioner av Jesus ställde de sig i en ring runt fårhjorden för att beskydda dem. Samtidigt lämnade Jesus fåren och gick tillbaka samma väg som Han hade lett fårhjorden framåt tidigare, och jag förstod att det var för att söka efter det får som saknades, och hade blivit efter på vägen.
När Han hade gått en bit fick Han syn på fåret som hade fastnat i en törnbuske, och var mycket illa medfaret, fyllt med sår, och rädd och vilset. Runt fåret stod dessutom onda andar, som torterade och misshandlade fåret svårt, samtidigt som de drev med, och skrattade åt fårets olycka och smärta. Herren skyndade sig fram till fåret, drev bort de onda andarna, hjälpte det loss ur buskaget, och tog det i sin famn. Jesus höll fåret länge, kramade om det och tröstade det. Sedan lade Han sina händer på fårets huvud och sade: "Var helad från dina sår!".
När Jesus sade detta började såren läkas, och läkningsprocessen pågick över en längre tid, innan den var färdig, men Jesus bar fåret i sin famn och förde det tillbaka till hjorden. När änglarna, väktarna som var satta att vaka över hjorden, såg detta, började de jubla, gråta och dansa av glädje över att det förlorade fåret var återfunnet igen...

Därefter upphörde synen, men jag upplevde att Herren talade dessa ord till mig: "Ser du vad jag vill göra i denna tid? Jag vill söka efter det förlorade fåret, som har kommit vilse, bort från hjorden. Det finns många vislna, bortgågna får i landet. De har lämnat hjorden pga smärtsamma upplevelser i församlingarna de tillhört, attacker, personliga misslyckanden, och världens förförelse, men jag är den gode herden som lämnar de nittionio fåren för att söka efter det får som har kommit bort. I denna tid kallar jag min församling att följa mig i detta. Jag kommer att lägga en nöd på församlingens hjärta för de människor som har gått bort ifrån gemenskapen med de troende, och som många gånger är sårade, ledsna och besvikna. Att se hur dessa mina barn lider orsakar mitt hjärta stor smärta, och i denna tid vill jag låta mitt folk få dela denna smärta. Ja, jag inbjuder er att dela min nöd, och min smärta över dessa slagna människor. Över de som gensvarar kommer jag att utgjuta en smörjelse för att läka dessa sår och förmedla försoning och återupprättelse till dessa bortsprungna får. De kommer att få kraft från min ande till att föra de bortsprungna tillbaka in i gemenskapen igen. Detta skall jag göra med de som vill gensvara på denna kallelse. Vill du det?
Om du vill det, skall du veta att du blir en del av bönesvaret på den bön, jag bad om enhet i min församling. Om du låter mig fylla ditt hjärta med min nöd, smärta och smörjelse för detta kommer du att nå många, också dem som man har sagt är bortom räddning. Ja, jag skall göra ett sådant upprättelseverk genom dig för dessa människor att man kommer att förundra sig."

Alla profetiska tilltal, syner och upplevelser skall naturligtvi prövas, så även denna syn. Men jag tycker att detta var en stark profetisk syn, som talar helt i linje med liknelsen om det återfunna fåret i Luk. 15. Låt oss be om att detta får ske, att många vill gå in i arbetet med att återföra de som har fallit bort ur gemenskapen i våra församlingar. Jag är personlig vän med flera som bör räknas till denna kategori, och det har varit mycket smärtsamt att se utvecklingen i deras liv. Flera av er har säkert också vänner och bekanta som inte är med längre av olika skäl. Låt oss be om att Herren får använda våra liv till att föra dem tillbaka!
Har du någon tanke eller reflektion om detta, kan du alltid skriva en kommentar, eller ett mail och dela detta...
Herren Jesu nåd vare med er!

Pröva profetiskt tal. Del 2.

Jag tänkte fortsätta skriva om att pröva profetiskt tal, och denna gång kommer jag att nämna en del saker som är viktigt för att den profetiska tjänsten skall vinna trovärdighet, tas emot och kunna fungera på ett sunt sätt. Jag prövar ofta mitt liv och min tjänst emot det jag här skall dela. Jag vill också att ni skall veta att jag ständigt är i behov av att få nåd och förlåtelse ifrån Gud. Jag kan därför inte, och vill heller inte döma någon med det jag här skriver. Däremot vill jag hjälpa de jag kan genom att dela vad jag har sett i Bibeln angående att pröva både sig själv och sin omgivning. Vi kan läsa följande:

Jag uppmanar er därför, jag som är en fånge i Herren, att leva värdigt den kallelse ni har fått. Var ödmjuka och milda på allt sätt. Visa tålamod och ha fördrag med varandra i kärlek. Var ivriga att bevara Andens enhet genom fridens band... - Efe. 4:1-3.

Detta bibelord visar oss vad det är att leva värdigt sin kallelse. Det har med våra attityder att göra, dvs vilken frukt våra liv bär gentemot andra människor. Vilka vi är visar sig i första hand i hur vi lever ut vårt liv gentemot de människor vi har runt oss. Därför består inte frukten i vad vi säger, gör eller i de gåvor vi har. Den består i våra attityder. Här är några attityder lyfter Bibeln fram som viktiga:

- Kärlek till Gud och människor. Detta var anledningen till att Jesus blev sänd till världen, till att Han dog och uppstod för oss, ja, till allt Han gör. Det är därför också vad vi är kallade att drivas av. Vår tjänst emot människor måste genomsyras av Guds kärlek. Har du tänkt på att hur mycket kärlek du har till människor, visar på vilken relation du har till Gud?

- Ödmjukhet och mildhet. Vi är kallade att vara Kristuslika, och Han var ödmjuk och mild. När vi växer som kristna innebär det att vår framtoning emot människor blir alltmer ödmjuk och mild. Jag anser att denna framtoning är en absolut nödvändighet för att stå i en tjänst som fungerar på lång sikt.

- Tålamod och fördragsamhet i kärlek. Har du tänkt på hur tålmodig och fördragsam Jesus är med dig? Varje dag ser Han dina dåliga sidor, och Han känner alla dina misstag och dåliga motiv. Ändå fortsätter Han vara lojal emot dig. Han vill att det tålamodet och den fördragsamheten skall formas i dig så att du också blir sådan emot andra människor.

- Nöd för människor. Jesus förbarmade sig över dig när Han såg att du var slagen och sargad, som ett får utan herde, och Han vill att du skall ha samma nöd för dina medmänniskor som Han har.

- Barmhärtighet. Att vara barmhärtig är att inte ge folk det de förtjänar, men att förlåta, fortsätta älska och överskyla deras brister. Så har Jesus handlat emot dig, och Han vill att du skall handla likadant emot dina medmänniskor.

- En icke dömande attityd. Det finns ingen fördömelse för dig sedan du blev kristen, och det gör det inte för någon som har blivit frälst. Därför vill Gud att du skall leva fri ifrån fördömelse och att du skall ge den friheten vidare till dina medmänniskor.

- Tjänande. Jesus kom till världen för att tjäna människor, och för att lära oss ett exempel att följa i detta. Han vill att du genom ditt liv skall tjäna de människor du har runt dig. Att stå i tjänst i Guds rike innebär att vara en tjänare.

- Lyssnande. Varje dag lyssnar Jesus till dina böner, din nöd, klagan... ja, till och med alla dina tankar känner Han. Han är universums viktigaste person, men Han har ändå alltid tid med oss, oavsett vad det gäller. När vi växer som kristna kommer vi också att ta mer tid för att lyssna på våra medmänniskor.

Jag vill understryka att jag inte skriver de just nämnda attityderna för att du skall kräva att bli behandlad så av din omgivning, men för att du skall spegla ditt eget liv emot dem, och för att de förhoppningsvis skall bli ditt böneämne att mer av detta skall få finnas i ditt liv. Alla behöver vi växa och få ta emot mer av Guds nåd in i våra liv. Om jag ser dessa frukter i någons liv kommer det att göra tjänsten trovärdig i mina ögon. Några frukter vi inte vill ha i våra liv, eller uppleva i någons tjänst. Ni kommer att märka att dessa också handlar om våra attityder mot våra medmänniskor och församlingen. De är:

- Konfliktbenägenhet och trasiga relationer. Om någon har lätt för att hamna i konflikter och har många trasiga relationer tyder det på att något inte stämmer. Det är vist att vara försiktig med att låta en människa med den livsfrukten tala in i stitt liv eller till sin församling. Bibeln sammankopplar den frukten med den jordiska visheten och säger uttryckligen att det är en frukt som Herrens tjänare inte bör bära.

Bitterhet, besvikelse och oförsonlighet. Om denna frukt lyser igenom i någons liv och tjänst, visar det på att något inte stämmer. Detta är motsatsen till Jesu attityd emot människor, som är nåd, barmhärtighet och försonlighet. Om någon har en ton av detta emot kristna eller emot församlingen, kommer det att besmitta budskapet. Känner man av denna ton är det vist att vara försiktig.

- Samarbetssvårigheter med kristna syskon. Om någon har svårt att samarbeta med sina syskon i Herren är det vist att vara försiktig. Det är en frukt som ofta pekar på att det finns sår, attityder och ouppgjorda saker som gör att personen har svårt att fungera med sina trossyskon. Det kommer sedan att färga personens tjänst och budskap på ett negativt sätt.

Alla kan vi naturligtvis falla in i någon av dessa nämnda attityder, och då får vi gå både till Herren och till våra vänner i Herren för att få nåd, förlåtelse och förbön. Det viktiga är att vi låter Gud rena oss och forma oss till Kristuslikhet. Om vi vill det kommer Gud att göra det! Visst är det underbart att veta?

Jag tror att det jag här har skrivit kan hjälpa oss att växa i våra tjänster, men också att kunna urskilja vem vi önskar ge förtroende att tala in i våra liv och församlingar. Jag vill också be er att ta med mig och min familj i bön... Be att Herren verkar på oss så att vi kan bestå provet i vår tjänst och våra liv inför Honom. Det bönestödet är vi som sagt beroende av. Herren Jesu nåd vare med er!

Pröva det profetiska. Del 1.

En sak som vi alltid behöver komma ihåg när vi rör oss i det profetiska är vikten av att pröva budskapen, synerna, uppenbarelserna och drömmarna som förmedlas. Vi uppmanas av skriften att göra detta, se t ex 1 Tess. 5:20-21, 1 Kor. 14:29, och därför vill jag dela några tankar om hur man prövar. Jag vill också säga att jag skriver detta för att jag själv vill bli prövad. De budskap och syner jag delar här på denna blogg bör naturligtvis prövas, och jag är tacksam för att det sker. Detta är ett beskydd för min tjänst och mitt andliga liv, för om prövningen visar att jag har fel så ger det mig möjlighet till omvändelse och nödvändig korrigering. Visar prövningen att jag har rätt blir jag på det sättet styrkt i min tjänst. Jag vill därför tacka alla ni som läser denna blogg för både positiva och mer skeptiska inlägg och mail. Ni är till stor välsignelse för mig. Hur skall vi då pröva den profetiska signal som förmedlas?

Jag vill lyfta fram 3 saker:

1. Bibeln. Stämmer det som sägs och upplevs med vad du kan se i Bibeln? Gud kräver inte att du skall känna din bibel fullkomligt, men Han vill däremot att du skall vara så trogen du kan emot det ljus du har över Bibeln. Därför bör du alltid pröva budskapet emot ordet.

2. Ditt samvetes vittnesbörd. Hur känner du i ditt inre inför det som profeteras? Du måste i din prövning vara ärlig mot dig själv, och lita på dina inre signaler. Känns det bra, eller dåligt? Blir du reserverad, bör du vänta och lägga det på hyllan, för tiden prövar det mesta. Våga lyssna till dina inre signaler. Gud kör aldrig över ditt inre, för Han är inte auktoritär. Själisk profetia däremot upplevs ofta som pressande och forcerad.

3. Genom samtal troende emellan. Vad säger dina troende vänner om budskapet? Samtala om det... Prata med kristna människor som du litar på, för alla troende har den helige Ande, och tillsammans blir det betydligt lättare att pröva budskapet. Det blir också lättare att tolka sina reaktioner och känslor inför det som förmedlas när man samtalar om det.

Det är ett kännetecken på ödmjukhet och trygghet att låta sig prövas. Den som är sänd av Herren uppmuntrar till prövning, även av sitt eget budskap. Ödmjukheten är ett av de allra främsta dragen i Kristi sinnelag, och det är mycket viktigt att växa i ödmjukhet för att bevaras ren i sin tjänst. Den som har fått ett tilltal av Gud kan vara helt trygg i det tilltalet, för det Gud har talat håller för prövningen, ja, till och med så att prövningen kommer att styrka tilltalet. Alla troende har den Jesus Kristus boende i sitt inre, och kan därför också uppfatta vad som är från Gud och vad som inte är det. Den som vill ha den här prövningen av sitt budskap och sin tjänst är i mina ögon en person som jag gärna ger förtroende och lyssnar på. Jag tror att detta med ödmjukhet, öppenhet och läraktighet är något som vi alla behöver växa i, och frukten av det är tillväxt både i tjänsten och det personliga livet.

Därför bör vi också vara mycket vaksamma på den som säger: "Gud har sagt..." och inte vill låta tilltalet prövas. Det är ett tecken på stolthet och otrygghet. Den som inte vill låta sig prövas menar sig höra Gud bättre än resten av församlingen, vilket är stolthet. Att inte vilja låta tilltalet prövas visar också på otrygghet, något som ofta bottnar i att man är osäker på om tilltalet verkligen håller för prövningen. Man är alltså inte säker på att det är äkta, och därför vill man inte bli prövad. Det betyder inte att budskapet måste vara fel, men en varningslampa bör tändas där man inte är öppen för prövning och korrigering.

Jag skriver detta eftersom det är en del av undervisningen om profetia i Bibeln, och jag påpekar att jag inte skriver detta för att utpeka någon, eller döma någon, för jag är som sagt i alldeles för stort behov av nåd själv, så jag är inte i position för att döma. Däremot tror jag det är viktigt att vi "prövar allt och behåller det goda" (1 Tess. 5:21.). Jag återkommer med mer om att pröva det profetiska i nästa inlägg, för det finns mer saker att ta upp här...

Herren Jesu nåd vare med er!

Sveriges skyddsängel gråter över hur läget är i församlingen i vårt land

En morgon när jag var i bön fick jag en syn. Som vanligt uppmanar jag er naturligtvis att pröva detta med Bibeln och under bön. Det skall man alltid göra. Jag upplevde detta som ett stark profetisk syn och har präglat vår förbönstjänst under 2009. Detta var den syn jag fick:

Jag rycktes upp i anden in i himlarymden över Sverige. På avstånd kunde jag då se en änglafurste stå med utsträckta händer över Sverige och jag förstod att det var den skyddsängel Gud hade placerat i himlarymdena över Sverige för att beskydda landet. Han såg så mäktig och utstrålade värdighet och styrka. Han var lång och muskulös, och var klädd i något som liknade kläder från medeltiden. Han var mycket enkelt klädd och var mycket ödmjuk i sin hållning. Jag förstod också att han ledde en stor armè av änglar som Gud har sänt till Sverige för att arbeta och strida för Guds rike. Helt plötsligt såg jag hur änglafursten föll på knä och grät i förtvivlan. Jag förstod inte varför, men så hörde jag hur han ropade till Gud:

" Hur länge till skall splittringen och förtalet fortsätta skada församlingen? Hur länge till skall dina älskade barn fortsätta att sarga varandra? I dina ögon är var och en av ditt folk i Sverige så dyrbara att du utgav din ende Son för att rädda och frälsa dem, men de strider med varandra istället för varandra. När skall Andens sanna enhet upprättas i församlingen? När skall den svårt sårade församlingen äntligen få uppleva läkedom och bli den kroppdu har kallat den till att vara?"

Jag förstod att detta var Guds rikes stora hjärtefråga det kommande året. Här står det stora slaget. Det var sedan tyst en stund. Det enda som hördes var änlafurstens gråt. Det var en mycket stark upplevelse att se den nöd och kärlek som änglafursten hade för Sverige och församlingen. Det var en djupt helande erfarenhet. Sedan hördes en röst som jag förstod var Guds. Det var en röst full av makt och myndighet, samtidigt som den var kärleksfull och varm. Rösten svarade:

"Tålamod, du tappre härförare. Ännu en liten tid dröjer innan såren kan börja läkas, ja, ännu en liten tid dröjer innan enheten kan upprättas,men mer händer under ytan i församlingen än vad som syns. Min Ande verkar i det fördolda och förbereder mitt folks hjärta för den försoning och det helande som måste ske så att Andens enhet kan upprättas. Men jag söker förebedjare som vill stå i gapet för att detta skall bryta igenom. Jag vill utgjuta bönens Ande över min församling men bara de som har ett öppet hjärta kan ta emot den. Bara de som känner mig på djupet kan ta emot bönens Ande. De som tar emot och börjar leva i bönens Ande kommer jag att resa upp till förebedjare och de kommer att få del av samma nöd och samma tårar för landet och församlingen som du har. Dessa förebedjare kommer att vara med om att under bön och fasta föda fram helande och upprättelse av församlingen. Därefter kommer elden att falla över nationen."

Därefter hörde jag ett rop av röster som steg upp i himlarymdena över Sverige. Först trodde jag att det var ett bönebrus, men så kände jag olust över ropet. Det var inget bönerop. Det var istället det förtal och de förbannelser som vi kristna håller på med. Det var så olustigt att höra hur mycket sådant som finns bland oss, och jag förstod att detta ligger till grund för all splittring och kärlekslöshet oss kristna emellan. Då upplevde jag hur Herren talade till mig:

" Inte förrän det rop du hör vänds från att vara ett rop av anklagelse, förtal och förbannelse, till att bli ett bönerop, ett rop om försoning och helande kommer min församling att läkas och upprättas till att bli vad jag har tänkt att den skall vara. Därför kallar jag er till att börja ropa till mig under bön och fasta om försoning, helande och upprättelse av min församling. Jag kallar er till att verka för försoning emellan kristna, både emellan enskilda kristna somär splittrade och emellan samfund, församlingar och sammanhang. Bara när ni först förvaltar försoningens tjänst i församlingen kan ni förvalta den gentemot världen. Låt mig rena er ifrån allt hat, vrede och alla fördomar emot varandra så att ni kan se varandra som syskon. Ni är ju alla mina älskade barn och därför vill jag också att ni skall älska varandra. Då kan min vilja ske i Sverige."

Därefter upphörde synen. Jag var gripen av detta lång tid därefter och lever alltsedan dess i en starkare nöd än någonsin för att be och fasta för församlingen och för vårt land. Jag vill låta Herren rena mig så att jag kan älska som Han gör, och jag vill överallt verka för att församlingen skall försonas där splittring råder och läkas där den är sårad. Hoppas att du också berördes av synen. Om så är fallet kan du gärna maila oss och berätta. Gud välsigne dig!

I helgen hade vi helandehelg i Arjeplog.

Vi har just avslutat vår helandehelg här i Arjeplog, och jag är så gripen över det verk Gud i sin nåd har gjort ibland oss. Jesus är vår läkare, och många vittnade under helgen om att de blivit läkta både fysiskt och i sitt inre. Jesus är så trofast. Trots alla våra brister och ofullkomligheter samverkar Han i sin nåd med oss, och ger oss förtroende att få tjäna Honom. Det är stort!!! Han skall ha all ära för det som skedde i helgen. Det är Hans verk, och det är bara nåd att vi får vara med.

I går kväll och i förmiddags hörde vi flera starka vittnesbörd om hur Herren hade läkt människor. Det var en grupp på över 40 stycken som kom ifrån norra Skandinavien för att få helande, och det är ju en stor utmaning för en församling med mellan 40-50 st. aktiva medlemmar. De kom från Norge, Kiruna, Byske, Boden, Skellefteå, Ursviken, Sorsele och Arvidsjaur.
Flera av våra församlingsmedlemmar nya steg i sin vandring med Gud när det gäller att betjäna genom handpåläggning. Detta var väl det som grep mig starkast, och jag grät av tacksamhet och glädje igår kväll och inatt när jag tänkte på detta. Jag har följt deras kamp, utveckling och tillväxt på detta område under den tid jag varit här i Arjeplog, och därför är det så starkt att se. De fick bli starkt använda av Herren... Hotell/kökspersonalen med Eva i spetsen gjorde också ett jättejobb med matlagning till över 70 personer under helgen, liksom vår fantastiska ungdomsledare Cissi och de församlingsmedlemmar, som hade ansvar för barnpassningen under helgen. Jag är också jätte tacksam att Sofia avsatte en stor del av helgen för att hjälpa oss så att vi också kunde erbjuda massage åt de som ville ha det. Även vårt lovsångsteam gjorde tjänst på ett underbart sätt inför Herren när de ledde oss in i Guds närvaro. Jag älskar verkligen pingstförsamlingen i Arjeplog, och tackar Gud för att det är mitt andliga hem. Tänk att jag får vara med ett så skönt gäng. Det är nåd... Jag bara måste få skryta lite om mina syskon i Herren!
Just det ja... Monas arbete skall jag också nämna. Hon har gjort ett jättejobb med att få hit folket ifrån Norge. Hennes engagemang har visat på stort förtroende både för Herren och till oss här i Arjeplog. Det är underbart med sådana vänner!

Jag vill också skriva lite om ett bibelord som har återkommit till mig den senaste veckan, nämligen detta:

Överallt där han gick in, i byar, städer, eller gårdar, lade man de sjuka på de öppna platserna och bad att de åtminstone skulle få röra vid hörntofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev friska. -Mark. 6:56.

Detta var ett skeende som Jesus var i där och då, för vi kan se att t ex. i Nasaret kunde han inte göra några kraftgärningar, förutom att bota några få sjuka, men tänk om vi någon gång kunde få uppleva att alla som kom till våra församlingar med sin trasighet och nöd, kunde få hjälp och bli botade... Jag vet inte om jag har tro för det om jag skall vara helt ärlig, men det är min uppriktiga bön och längtan. Jag hoppas att få uppleva detta under någon av våra helandehelger.
Jag hoppas och ber att du som läser detta skall få uppleva detta vid något tillfälle.
Herren Jesu nåd vare med er!

Vad vi kan lära oss av Jobs exempel

Jag skriver detta som en personlig reflektion på det lidande jag möter genom den kontakt jag har med människor i nöd, men också för att förhoppningsvis kunna förmedla tröst för dig som just nu går igenom en tuff period. På sistone har jag burit ett bibelord inom mig som speglar den utmaning livet kan vara för en hel del människor. Det bibelordet är följande:

Bröder, ta profeterna som talade i Herrens namn till föredömen i att tåligt uthärda lidanden. Vi prisar dem saliga som håller ut. Ni har hört om Jobs uthållighet och sett hur Herren till slut handlade med honom. Herren är rik på kärlek och barmhärtighet. - Jak. 5:10-11.

Denna text visar på något som vi alla kan relatera till på något sätt, nämligen att vi har någon sorts lidande i vårt liv. Dvs vi har saker som vi brottas med, jobigga relationer, människor och händelser, besvikelser och kampmoment som vi helst skulle vilja vara förutan. Det är en normal del av tillvaron, och jag tror att vi har mycket att lära av Job i detta. Vi uppmanas till att tänka på Jobs föredöme i att uthålligt förtrösta på Gud i lidandets tid, men också till att själva tåligt uthärda lidanden. Jobs bok är en av mina favoritböcker i Bibeln, för den har så många själavårdande aspekter, och den visar på Guds storhet. Jag vill inte här fundera över orsakerna till varför Gud tillät Job att gå igenom sitt lidande, men istället visa på den tröst som Jobs bok kan förmedla till oss.
Det finns några saker vi kan lära oss av Job som hjälper oss, speciellt i tider av lidande och personliga förluster. Vårt lidande känns ofta meningslöst, och vi kan inte alltid förklara varför vi drabbas av det, men jag tror att Gud kan ge lidandet en mening. Det tycker jag mig se att Jobs bok visar på, och här delar jag några saker som skedde i Jobs liv under den svåra tid av lidande som Jobs bok beskriver:

• I lidandet lärde sig Job att älska Gud för den Han är, inte för de gåvor och välsignelser som Han ger.
• Genom lidandet fostrade Gud Job till en större ödmjukhet och till en ärligare tro.
• I sitt lidande fick Job lära känna sitt eget hjärta och sina egna motiv. Detta ledde till möjligheten att ta emot rening genom Guds helgande nåd.
• Jobs liv blev en predikan som i andevärlden proklamerade ut att det finns någon som älskar Gud oavsett om personen blev välsignad eller ej, för han älskade Gud för den Han var, oavsett hur livet såg ut i övrigt.
• Vi lär oss att lyssna och lida med den som har det jobbigt, och att inte komma med enkla lösningar och snabba svar i mötet med den som lider. Jobs vänner är ju här ett varnande exempel.
• Gud gav Job en fördjupad uppenbarelse av sig själv mitt i den kamp Job genomgick.
• Job blev själv upprättad när han bad till Gud för sina oförstående vänner.
• Gud upprättade och kompenserade Job för allt som han hade förlorat. Gud är rik på kärlek och barmhärtighet.

Job fick lära känna Gud som den som är rik på kärlek och barmhärtighet, och när vi lider så tror jag att det kan vara till stor hjälp för oss att veta att Gud är sådan. Han älskar dig, och delar din smärta. Om lidandet du går igenom är självförvållat skall du veta att gud är barmhärtig emot dig. Han dömer dig inte, men Han vill ge dig styrka och hjälpa dig igenom. detta var några tankar om Jobs bok. Hoppas att det kunde ge tröst och uppmuntran till någon. Herren Jesu nåd vare med er!

En syn om Sauls och Davids hus- kristet ledarskap i vår tid.

Jag har under de 3 månader denna blogg existerat lagt ut de syner jag har samlat på min hemsida, och det har jag gjort därför att jag kommer att avsluta den sidan, och istället sköta vårt arbete över internet via denna blogg. Som jag skrev i mitt första inlägg vill jag att denna hemsida skall vara ett arkiv med profetiska tilltal till Sverige, och vår tids kristenhet som kan vara till användning både för den som håller på med profetisk förbön, är intresserad av det profetiska tidsskeendet och för dig som behöver helande och upprättelse. Därför vill jag här dela en syn om vår tids kristna ledarskap som har berört mig mycket och fått mig att be om nåd både över min tjänst, och över kristna ledares tjänster över hela vårt land. Jag prövar ofta min tjänst i ljuset av denna syn. Ibland märker jag hur jag har kommit till korta, och då får jag omvända mig. Det är underbart att Gud är så barmhärtig och förlåtande när vi ser och vill omvända oss ifrån våra misslyckanden. Jag såg följande syn:

Jag såg hur det fanns två hus av kristna ledare i församlingen. Det första huset var Sauls hus. Detta hus representerar de ledare som värnar om sina positioner, på samma sätt som kung Saul gjorde. Dessa ledare innefattar både de ledare som har en kallelse till ledarskap, och som en gång sökt Gud och haft Hans smörjelse och välbehag över sitt liv, men också dem som aldrig har varit kallade, men som har tagit sig positioner och tjänster i församlingen på ett orättfärdigt sätt, dvs. genom kyrkopolitik eller därför att de har varit respekterade i samhället. Också de som har fått ledarpositioner i arv utan att vara kallade tillhör Sauls hus. Ibland dessa ledare fanns några mycket kända namn, som vi kanske skulle räkna som våra främsta ledare, men Gud ser annorlunda än vi.

Det andra huset var Davids hus. Det representerar de ledare som är ledare efter Guds hjärta, som söker Gud med hela sitt väsen, på samma sätt som David gjorde. Dessa ledare bryr sig inte om positioner eller titlar, de bryr sig bara om att leva ett liv som är Gud välbehagligt. När Gud ser dessa ledares liv så rörs Hans hjärta, därför att de har överlåtit sina liv till Honom, och därför är deras liv som en lovsång som ständigt stiger upp till Gud. Dessa ledare kommer att vara Guds generaler när Hans armé tågar framåt i den sista tiden.

Sedan hörde jag Herrens röst. Han sade: Jag har tills nu tolererat att Sauls hus får samexistera med Davids hus, men nu har tiden kommit då jag skall rena min församling, och då kommer jag att ta itu med, och döma, ledarna först. Jag kommer inte längre att tolerera Sauls hus. Jag kommer att döma detta hus till undergång så att bara Davids hus består.
Sedan såg jag hur kristet ledarskap i Sverige skakades om, och bara Davids hus överlevde den skakningen. Jag förstod då att denna skakning redan hade börjat och skulle pågå de närmsta åren. När Sauls hus föll såg jag många kända ansikten som blev borttagna från sina ledartjänster, men jag såg också hur många tidigare okända kristna, som i det fördolda har formats och förberetts av Herren, på samma sätt som David formades när han vaktade får och var i landsflykt, nu restes upp och insattes i ledarskap av Herren själv. Dessa ledare smordes och restes upp för att leda Guds församling i den sista tiden, och de kommer inte att bry sig om titlar eller positioner, de har bara Guds rikes bästa för ögonen. Därför kan de också leda utan kompromiss, och de kommer att leda församlingen i segerrik strid i den sista tiden.

Detta upplever jag som ett viktigt budskap, därför att så många kristna har en alltför stor förtröstan på enskilda ledare, och inte på Gud. Därmed gör de sina ledare till avgudar, och detta kan Gud inte tolerera. När vi därför ser hur dessa skakningar kommer och vissa ledare faller, samtidigt som nya reses upp, så skall vi inte misströsta. Vi skall istället veta att det är Gud som handlar med sitt folk, och Han samverkar allt till det bästa för sin församling. Låt oss istället be och ge nåd till de som faller, och tro på att Gud ger nåd till upprättelse för de som ödmjukar sig och söker Honom. Be även för mig att jag får nåd att tillhöra det ledarskap som David representerar. Även när Gud dömer sitt folk sker det utifrån Hans stora kärlek och medkänsla. Han vill alla människors bästa!